Den
ryska Kilo-ubåten har varit en lyckad konstruktion och även en stor
exportframgång (”Kilo” följer den engelskspråkiga
normen för bokstavering och ingår i en beteckningsserie som används
inom NATO för identifiering av sovjetiska/ryska ubåtar. Charlie, Delta,
Echo o.s.v.)
Flera länder har idag ubåtstypen i sina ubåtsvapen t.ex
Kina, Indien, Iran, Polen, Algeriet och Vietnam.
Den har prestanda som väl mäter sig med dieselelektriska ubåtar som
byggs i andra länder. Efterföljare till Kilo har varit på gång en längre
tid. En förbättrad version har byggts i några exemplar men en regelrätt
efterföljare finns i ubåtsklassen Lada. Utvecklingen
av Lada-typen har dock haft problem på vägen, inte minst ekonomiska,
men i nuläget är projektet igång igen och sannolikt kommer några
exemplar att byggas utöver den första som fått namnet SANKT PETERSBURG.
De
båda ubåtstyperna kommer att förses med luftoberoende maskineri vilket
ger en avsevärd förlängning av uthållighet. Moderna
luftoberoende system (AIO) i konventionella ubåtar har till och med en
fördel jämfört med atomdrivna ubåtar. Atomdrift kräver kringutrustning
för cirkulation, kylning och kraftöverföring och dessa är mycket
bullriga. En modern konventionell AIP-ubåt får däremot
en mycket låg akustiskt profil.
Källor har också antytt ett ubåtsprojekt som skulle drivas i samarbete mellan Italien och Ryssland. Med hänvisning till
utvecklingen i Ukraina har Italien dock valt att tills vidare inte fortsätta arbetet.
Byggandet
av Kilo-ubåtar gjordes från början vid varvet i Komsomolsk i östra
dåvarande Sovjetunionen men flyttades senare
till Sankt Petersburg. Utveckling och byggande av Lada, Kalina och Amur
kommer också att ske i Sankt Petersburg. Detta innebär att vi i vårt
innanhav Östersjön kommer att få se en utveckling av ubåtar av
modernaste slag och dessutom provturer av ubåtar under
utveckling, av tänkbara köpare och för leveranskontroll. Aktiviteter i
Östersjön kommer att skruvas upp ännu ett steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar